Romanian Painter, 1838-1907 From 1848 he trained in Bucharest with various church painters, producing icons and religious mural decorations. These works, which soon attracted attention, were influenced in style by the Viennese classicism widespread in the Romanian principalities in the early 19th century and by the Italian academicism established there after 1850 by Gheorghe Tattarescu. The earliest of his known paintings are in the church of SS Constantin and Elena at Baicoi, where his signature can be seen beside that of Nita Pereescu on the icon of St George (1853). He subsequently painted a series of icons (1854-5) at Caldarusani Monastery. In the later ensembles he was assisted by his older brother Georghe Grigorescu, who participated under his direction in the decoration of churches, such as those of the Zamfira (1856-8) and Agapia (1858-60) monasteries. In Nicolae's paintings at Agapia, classicism in Romanian art reached its highest point. The royal icons are distinguished for the elegance of the figures, both in their attitudes and in their drapery.   Related Paintings of Nicolae Grigorescu :. | In the Woods of Fontainebleau | Cheerful young Peasant | Portrait of the Monk Isaia Piersiceanu | The Usurer | French peasant Woman in the Vineyard |
Related Artists:
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.
Francesco Morandini Da Poppi
Italian Painter (1544-1597)
Gaspar Van Wittel
Dutch Baroque Era Painter, ca.1653-1736 was a Dutch landscape painter. Van Wittel learned painting in his hometown of Amersfoort. His first extant works were made in Hoorn in 1672, but he relocated to Rome with his family ca. 1675 and made his career there. In Amersfoort, he likely was exposed to Dutch landscape artists such as Jan van der Heyden and Gerrit Berckheyde. He married in Rome in 1697, and stayed most of his life in that city, though, between 1694 and 1710, he toured Italy and painted in places like Florence, Bologna, Ferrara, Venice, Milan, Piacenza and Naples. He is one of the principal painters of topographical views known as vedute. His son Luigi would become a famous architect and also carries the italianized family name of Vanvitelli. In Luigi's biography is written that his father was born in July 1656,